Route du Rhum | På spaning i St Malo

I Frankrike är solohavskappsegling galet stort! Romrutten, eller Route du Rhum på franska, startade söndagen den 4 november. Hela Team Hoffstedt var på plats och vinkade av de 123 seglarna i lika många båtar. Vi spenderade givetvis mest tid omkring Mikael Ryking som är den förste svensk som någonsin deltar i en av världens mest utmanande havskappseglingar. 3.500 sjömil, solo, non stop från St Malo i Bretagne till Guadeloupe i Västindien.

St Malo fullständigt kokade av segling! 2 miljoner besökare i Race village under 10 dagar ger Frankrikes tredje största idrottsevenemang. Varenda travbana och fotbollsplan i hela St Malo var utlånad till bilburna besökare. Redan många mil före St Malo började det skyltas på motorvägen. Sedan flöt det förvånansvärt väl för att vara en så stor folkmassa. Välskyltat, parkering till alla och bussar in till Race village var 60:e sekund. Imponerande!

Så fort vi kom in till Race Village på fredagen mötte vi upp med Micke och de svenskar som på frivillig basis var där och hjälpte till. Just då var stämningen dämpad i svensklägret och Micke såg pressad ut. Detta var knappt 2 dygn före starten som skulle gå 14:00 på söndagen. Motorn var trasig, det nya storseglet satt fast i tullen i Rennes och båda vindmätarna som är helt nödvändiga för autopiloten var trasiga. Ombord på båten rådde kaos med verktyg och packning överallt. Men eftersom jag känner Micke vet jag att det döljer sig en ganska bra ordning bakom ytan. Hursomhelst, nu var det bråttom! 44 timmar kvar till start. 30 timmar kvar tills det var dags att slussa ut ur hamnen och lägga sig på svaj på en boj utanför slussen. Tidvattenskillnaden i St Malo är över 10 meter.

Med stor skicklighet och lite tur löste sig allt det nödvändiga de närmsta 44 timmarna. Motorreparatören fick ordning på motorn. Tre italienare blev klara med alla andra uppdrag och kunde i sista sekund sitta tre timmar i Talantas mast för att byta båda vindgivarnas kablar i masten. Storseglet dök upp 12 timmar före utslussning. Ett antal svenskar och Mikaels flickvän Irina arbetade stenhårt! På med alla dekaler, kapa till lattor, sätt på travare, passa in och testa. Et voilà, seglet satt som en smäck och Micke och Irina kunde slussa ut till bojen 03:45 på söndagsmorgonen. Väl ute vid bojen fick de ingen sömn utan arbetade in i det sista hela natten och Mikael lär ha varit helt utmattad inför starten. Svenskarna som hjälpte till på plats var framförallt Henrik Hydén, Pernilla Uhlin, Peter Mannerstråle, Fredrik Arnryd, Agneta Arnryd, Ludvig och Linus Ryking.

Vi själva bodde i Dinard precis över bukten från St Malo. När vi vaknade på söndagsmorgonen tittade vi spänt på Marine Traffic. Talantas position var utanför Slussen, yes, de är på gång. Efter frukost kom vi ut på en hög klippa på en halvö varifrån vi såg Talanta ligga vid bojen. Det var en mäktig känsla att se henne släppa förtöjningstamparna och stäva ut mot starten till havs. Vi hade en bra kikare och såg när Irina plockades upp av en följebåt och Micke gick till verket och hissade den nya storen. Ett storsegel på en Class 40 tar sin tid och kraft att få upp ensam men sakta sakta såg vi hur det hissades decimeter för decimeter. Kommer det att passa? Förbi första paret spridare, förbi andra, förbi backstagsinfästningen och sakta men säkert ända upp i topp. Från klippan med kikare såg det bra ut! Talanta föll av och slörade ut mot starten. Som en av initiativtagarna till den crowdfunding som gjordes för att finansiera storseglet kändes det väldigt skönt att se storen hissad!

Hur skulle vi nu följa resten av starten? Vår första tanke var att följa den via storbildsskärmarna inne i Race Village men vi visste att de skulle runda en klippa, Cap Fréhel, 16 sjömil och en timmes bilfärd västerut. Vi gav oss iväg. Det var precis lika välarrangerat som i Race Village. Här hade bönderna upplåtit sina åkrar till bilparkering och bussar gick löpande från parkeringen ut mot den legendariska klippan. Det var horder av folk men ute i naturen finns det ju gott om plats. Vi gick så långt ut vi kunde och satte oss på slänten ner mot de stupande klipporna.

Ultimetrimaranerna rundade märket utanför klippan 40 minuter efter startskottet. Macif var först, tätt följd av Edmond de Rothschild och Banque Populaire. Folkmassan jublade och trimaranerna rusade vidare västerut i 30 knop. Strax därefter rundade Imoca 60-båtarna med PRB och Vincent Riou i täten. Efter knappt 2 timmar rundade de 53 båtar som seglar i Class 40. Vi fick ett foto av Micke och Talanta genom kikaren precis efter att de hissat spinnakern. De seglade vidare mot tre kraftiga stormfronter på Biscaya för att därefter styra ner mot de varma passadvindarna. I skrivande stund har Micke tagit sig igenom höststormarna och just hissat le grand spi, satt på reggaen och börjat nöta sjömil, under planing, mot Västindien. Det måste vara en fantastisk känsla att vara nere i värmen och njuta av stjärnklara nätter efter den första veckans hårda prövning. Många båtar har brutit men Micke ligger på en stadig 22:a plats av 53 båtar. Vi önskar honom en riktigt härlig Pogodans till Guadeloupe!

Micke och Talanta efter de första 16 sjömilen av totalt 3.500.

Edmond de Rothschilds styrbordsponton som fick ett stort hål i fören ute på Biscaya och tvingade Sebastien Josse att bryta.

Vinnaren i Ultimeklassen Idec Sport med 62-årige Francis Joyon ombord.

Storfavoriten Hugo Boss med Alex Thomson ombord.

Den senaste Imocan Charal med senaste designen på foils. Skulle hon kunna hota Alex Thomson i Hugo Boss? Svaret blir nog nej då hon fick roderproblem under första stormen i Biscaya.

Nio av de 53 Class 40-båtarna på rad i den lite kyliga kvällningen.

Namn på alla crowdfundare laminerat ombord.

Man fick räkna med långa ställtider mellan bryggorna.

Hela Team Hoffstedt var grymt taggat på att spana in Race Village och de 123 båtarna.

Ultimemaster tornar upp sig framför den gamla staden.

Posted in Reportage | Tagged , , , , | 4 Comments

ÅF Offshore Race | Film

Här kommer filmen från vårt lyckade ÅF Offshore Race.

Tidig morgon den 4 juli var vi framme i Sandhamn efter 2 dygn och 17 timmar till havs. Grymt bra kämpat av både båt och besättning! Särskilt den första natten med hög sjö på Gotska sjön samt den flygiga kryssen mellan Hoburgen och Karlsöarna. Jag har verkligen fått ökat förtroende för båten till havs. På kryss i hög sjö kastar hon sig mot vågorna i 7-9 knop. Det smäller, knäpper och knakar men hon flexar, skakar av sig och dundrar vidare, sugen på nästa slam.

Och vad kul vi hade. Ett team i världsklass, såväl på segling som umgänge och sjömanskap.

Stort tack till familjen, utan er hade det som vanligt inte varit möjligt.

Ett litet extratack till gubben i lådan också, Ulf Brändström som allt som oftast ringde upp för att kolla att vi hade trevligt ombord.

Posted in Havskappsegling | Tagged , , , | Leave a comment

ÅF Offshore Race | Nu kör vi!

IMG-4296Idag 13:10 startar vi ÅF Offshore Race med vår lätta och snabba Dragonfly 800. Prognosen säger hårda till friska vindar från nord. Delägare Fabien Meyer sammanfattar utmaningen väl – ‘This will be a wet challenge to combine speed, pleasure and safety’. Med ombord är också Karl Jungstedt och det känns fantastiskt att ha två så grymma seglare och sjömän med ombord. Målsättningen är att ha kul, segla fort men säkert och njuta av några dygn till havs. Vi seglar i klassen SRS MH (multihull) och är minst i klassen och förmodligen i hela tävlingen :). Nedan några länkar för att följa tävlingen och vår partner.

Vår partner Entrepreneurs For Good är en insamlingsstiftelse som min syster och hennes Freddie startat för att kraftfullt, konkret och riktat utveckla barncancervården på ett nytt sätt. Stiftelsen har initierat ett banbrytande samarbete mellan Karolinska Sjukhuset, Karolinska Institutet och Barncancerfonden och därmed möjliggjort öppnandet av en ny sjukhusavdelning som blivit utsedd till den viktigaste satsningen för att rädda barn med cancer.

IMG-4297Avdelningen HOPE ger alla barn som drabbas av cancer chansen att behandlas under de bästa förutsättningarna baserade på den senaste internationella forskningen. Entrepreneurs for Good har hittills samlat in 12 miljoner kronor till HOPE. Nu återstår 13 miljoner för att säkra HOPE:s fortsättning efter år 2019.

Vill du göra något ytterst konkret för att de 360 barn som varje år drabbas av cancer ska få vård i världsklass? Swisha gärna ett bidrag till 123 570 66 35 , eller plusgiro 788099-0. Märk insättningen med Team Hoffstedt och ditt namn. Alla bidrag välkomnas och uppskattas varmt! Läs mer på Entrepreneurs For Good.

Posted in Havskappsegling | Tagged , , , | 3 Comments

Entrepreneurs For Good

IMG-4165Nu drar äntligen kappseglingssäsongen med vår Dragonfly 800, Hägring, igång. Nu i helgen Kolfiberrodret och två veckor senare ÅF Offshore Race. Besättningen består av mig, Anna Ziesnitz, Fabien Meyer och Karl Jungstedt i olika kombinationer.

I år seglar vi för Entrepreneurs For Good. En insamlingsstiftelse som min syster och hennes Freddie startat för att kraftfullt, konkret och riktat utveckla barncancervården på ett nytt sätt. Stiftelsen har initierat ett banbrytande samarbete mellan Karolinska Sjukhuset, Karolinska Institutet och Barncancerfonden och därmed möjliggjort öppnandet av en ny sjukhusavdelning som blivit utsedd till den viktigaste satsningen för att rädda barn med cancer. Avdelningen HOPE ger alla barn som drabbas av cancer chansen att behandlas under de bästa förutsättningarna baserade på den senaste internationella forskningen. Entrepreneurs for Good har hittills samlat in 12 miljoner kronor till HOPE. Nu återstår 13 miljoner för att säkra HOPE:s fortsättning efter år 2019. Vill du göra något ytterst konkret för att de 360 barn som varje år drabbas av cancer ska få vård i världsklass? Swisha gärna ett bidrag till 123 570 66 35 , eller plusgiro 788099-0. Märk insättningen med Team Hoffstedt och ditt namn. Alla bidrag välkomnas och uppskattas varmt! Läs även mer på Entrepreneurs For Good.

Posted in Flerskrov | Tagged , , | Leave a comment

Antigua – Miami | Film

Här kommer film och bilder från transportseglingen av Talanta till Miami.

Posted in Class40 | Tagged , , | 1 Comment

Antigua – Charleston| Pogo 40S2 Talanta

six16-1053När Mikael Ryking lockar med äventyr på de stora haven är det svårt att tacka nej. Tack vare en förstående familj och arbetsgivare har jag tagit mig till Antigua för att mönstra på Mickes Class 40, Talanta.

Micke och Talanta är inne på sitt tredje varv runt Nordatlanten och nu ska båten transporteras 1500 sjömil från Antigua till Charleston där kappseglingen Atlantic Cup går av stapeln. Vi räknar med att komma iväg imorgon onsdag och siktar på att ta vägen via Bahamas. Seglingen går förhoppningsvis att följa via trackern. Men tänk på att den kan komma och gå :). Jag försöker även publicera bilder på Instagram, även om 90% av seglingen går långt bort från allt vad mobiltäckning heter.

Det är fantastiskt inspirerande att följa Rykings kampanj där årets höjdpunkt är kappseglingen Route du Rhum, 3.300 sjömil solo över Atlanten, från St Malo i Frankrike till Guadeloupe i Karibien. Innan dess ska han kvalsegla solo över Atlanten åt andra hållet, från New York till England. Efter Route du Rhum i höst är siktet framöver inställt på Vendée Globe. Jorden runt, utan stopp, ensam i extrema 60-fotare. För att klara det behövs givetvis en rejäl sponsor. Heja Micke!!!

six16-0523six16-2758

Posted in Class40 | Tagged , , , | 2 Comments

Pogo Structures | Besök på varvet

CAMPAGNE DE FRANCE - ROUTE DU RHUM 2014

Pogo 40S2 – Foto Jean-Marie LIOT

När Sex Pistols och punkrocken var som störst i mitten av 70-talet dansades The Pogo Dance. I Pogo Structures fall anspelar namnet på hur man tumlas runt i en Mini 6,50 under Mini Transat – ensam i en liten båt nånstans ute på Atlanten. Structures blev känt i och med sin klassiska Mini Pogo 6,50 som ritades av Pierre Rolland och byggdes i 140 exemplar.

Första gången jag träffade en Pogo var inför starten av Mini Transat 2009 i La Rochelle och det var just en Pogo 6,50 som jag köpte senare samma år. Jag hade letat efter en båt som var snabb, optimerad för shorthandedsegling och bullet-proof till havs. Utifrån min budget hade jag inte kunnat köpa en bättre båt.

Några år senare, i mars 2015, åker jag och Niclas Domack ner till Bretagne för att besöka varvet. Syftet var främst att titta på den senaste cruisingmodellen Pogo 30 men även att få en ordentlig rundvisning på varvet. Vi fick kontakt med Chantal Marzin, försäljningsansvarig, som utlovade provsegling samt en guidad tur igenom produktionsprocessen.

Båtarna

CAMPAGNE DE FRANCE - ROUTE DU RHUM 2014

Pogo 40S3 – Foto Jean-Marie LIOT

Pogo Structures delar upp sina båtmodeller i cruising respektive racing. I racingsegmentet håller man sig till de två boxreglerna Class Mini respektive Class 40. Boxregeln innebär att båtarna måste hålla sig till vissa definierade mått som till exempel längd, bredd, djup och masthöjd. Det går alltså ut på att bygga en så snabb båt som möjligt inom boxen istället för att optimera båten att mäta så bra som möjligt inom en specifik mätregel som exempelvis ORCi. Structures producerar idag generation tre av sina båtar inom boxregeln – Pogo 3 respektive Pogo 40S3.

Pogo-30-1535

Pogo 30 – Foto Frederic Augendre

Inom cruisingsegmentet producerar Structures idag Pogo 30, Pogo 12,50 samt Pogo 50. En Pogo 36 är på gång med första leverans under hösten 2016. Bland tidigare produktioner finns 10,50 samt Pogo 8,50 som framförallt var optimerad för Transquadra, en amatörsegling solo eller doublehanded över Atlanten. Samtliga cruisingmodeller förutom 8,50 har en fällköl vars konstruktion är patenterad och egentligen den enda del i produktionskedjan som hålls hemlig under vår guidning på varvet.

Ledorden för en Pogo är att den ska vara kul, lätt och funktionell samt stryktålig till havs. Samtliga Pogos är osänkbara.

Varvet

Pogo Structures ligger i sydvästra Bretagne, i den lilla staden Combrit, och grundades 1987. 1995 började man producera sin första seriebåt, Pogo 6,50. Varvet inger en känsla av familjeföretag och trots att kunderna står på kö har man inga närstående planer på att utöka produktionen. Leveranstiden för en Pogo 30 är 12-18 månaderna och man bygger cirka 50 Pogos per år. Ägaren vill behålla den familjära stämningen och prioriterar kvalitet före kvantitet. Structures anlitar inga tredjepartsleverantörer utan hela produktionen, förutom riggen, görs på plats.

Produktionsprocessen

Vid vårt besök på varvet bjöds vi på en tre timmar lång guidning. Det var inget säljsnack utan vi gick direkt in i “fabriken”.

20När rätt antal glasfibermattor rullats ut i honformen passas allt distansmaterial in. Olika typer av distansmaterial, i huvudsak Airex, används. För till exempel inredning används lättare distans medan en starkare variant används kring infästningar och högt belastade ytor.

22I distansmaterialet är det små genomgående hål som gör att vinylestern sammanfogar glasfibern på respektive sida om distansmaterialet. I den runda biten ska det fästas en winsch.

23I racingbåtarna Pogo 3 och Pogo 40S3 används ett tunnare distansmaterial.

24Det tunnare distansmaterialet ser mer ut som en bikupa där vinylestern binder glasfibern på respektive sida om distansmaterialet emellan cellerna i stället för genom genomgående hål.

27En Pogo föds när vinylestern vakuuminjiceras i glasfibern och distansmaterialet. På bilden är det Pogo 30 som kommer till liv. Vi hade tur som var på plats i just denna timme då endast en Pogo 30 injiceras var 14:e dag. Ägaren till just denna båt missade tyvärr detta tillfälle men var glad för våra bilder. Vinylestern förs ut i skrovet via de blå kanalerna och det syns tydligt i brunt hur vinylestern sprider sig från botten upp ut till friborden.

28Vinylestern blandas löpande med en visp och tack vare injiceringen är man säker på att varje båt får exakt lika mycket. Det ger en mycket god möjlighet att träffa målvikten exakt vilket är särskilt viktigt för racingbåtarna. En Class 40 får minimum väga 4500 kg och en Pogo 40S3 väger ofta mellan 4500 och 4510 när den fått ligga i vattnet i några veckor och en liten del vatten trängt in i de yttersta lagren.

30En Pogo ligger kvar i honformen tills samtliga skott, bottenstockar och stringers monterats. Detta för att båten ska vara styv, och inte riskera att slå sig, när hon plockas ur formen. Metoden sänker naturligtvis produktionstakten eftersom varje form används en längre tid men här prioriteras kvalitén.

40Eftersom det sparas på trä ombord finnas det en hel del formar för luckor och skott med mera. Allting vakuuminjiceras.

80Båten tar form. Här har man just plockat ur henne ur formen.

100Här sammanfogas däck och skrov. Däcket är också i sandwich och injiceras i en egen form. Under vattenlinjen används genomskinlig gelcoat så att injiceringen kan inspekteras och kvalitetsäkras. Botten målas sedan med vinylester, primer och bottenfärg. Epoxi används om ägaren så önskar men är ingenting varvet anser nödvändigt.

110De trädetaljer som finns ombord görs i ljust trä(vilket?, björk?) i en annan del av lokalen.

120Riggen levereras från Z-spar i Frankrike eller Axxon i Rumänien.

130Här Pogo 30 nummer 47, numera stationerad i Helsingfors.

140Kölbladet består av homogen glasfiber och bulben av bly. Hur mekanismen för att fälla kölen ser ut är en hemlighet. Enligt varvet har man sett båtar gå på grund i upp till 12 knop helt utan skador.

150Pogos Mini 650 generation 3, designad av Guillaume Verdier, är senaste designen inom Pogofamiljen. Förväntningarna är att den ska vinna serieklassen i Mini Transat som startar nu i höst. Det är ett antal Pogo 3 med bland de 80 startande båtarna, bland annat Olivier Taillard som själv jobbar på varvet.

160Pogo Structures första lokal där den smått legendariska Pogo 6,50 byggdes. Totalt blev 140 stycken byggda.

170På andra våningen i en av lokalerna finns det lilla kontoret. Där finns en del sparsmakat säljmaterial samt modeller av samtliga båtar.

Posted in Reportage | Tagged , , | Leave a comment

RYA Yachtmaster | The Solent

Den senaste veckan har jag seglat runt på The Solent i södra England tillsammans med en instruktör från RYA och fyra ytterligare kursdeltagare. RYA står för Royal Yacht Association och de har ett fantastiskt utbud med kurser, litteratur, seglarskolor och charter för att utbilda duktiga sjömän och kvinnor. Pedagogiken är fantastisk och deras certifieringar är välrenommerade i hela världen. Detta gör deras verksamhet till en stor industri med tusentals certifierade instruktörer världen över som arbetar heltid inom organisationen.

Kursen jag deltog i heter RYA Coastal Skipper och jag siktar på att certifiera mig som Yachtmaster Offshore till nästa vår. För att klara detta behöver jag plugga teori i vinter och sedan gå ytterligare en praktisk förberedelsekurs. Själva certifieringen går sedan ut på att jag är skeppare ombord på en båt och under tio timmar får uppgifter som bedöms av en examinator. Seglingen görs i The Solent och nattnavigering in i hamn utan gps är ett av de svårare momenten, tror jag. Det hela kompliceras av att tidvattenskillnaden är 4-5 meter och strömmarna upp till 2 knop. Att man dessutom inte bör använda gps eller andra tekniska hjälpmedel för exempelvis positionering, waypoints, tidvatten och strömmar ökar utmaningen. Under seglingen kommer examinatorn dessutom sitta och förhöra en om allt mellan dieselmotorer, fyrsektorer och säkerhetsutrustning för en långsegling. Samtidigt bedöms ens ledarskap ombord samt hur man engagerar och månar om besättningen. Att plötsligt komma upp med en bricka ‘Tea, coffee and biscuits’ lär vara ett bra knep.

Coastal Skipperkursen jag har deltagit i denna vecka har gett mig en bättre förståelse för vad som krävs för att klara ‘uppkörningen’ för Yachtmaster Offshore. Jag känner mig helt trygg med att skeppa båten till havs och i farleder men behöver läsa på mer teori kring exempelvis ‘passage planning’, ‘pilotage’, ‘collision regulations’, fyrkaraktärer, strömmar och tidvatten. Det mesta är allmängiltigt men en del handlar även om hur RYA vill att man ska göra saker. Lite som att bilskolan vill att man håller ratten tio-i-två. Rent praktiskt behöver jag framförallt träna manövrering i hamn med inombordare och en lite tyngre deplacerande båt.

Mitt huvudsakliga mål med certifieringen till Yachtmaster Offshore är att bli en mer komplett seglare med ett internationellt certifikat som öppnar helt nya dörrar för framtida äventyr.

Tuff inledning med planering och exekvering av nattnavigering in i Portsmouth. Lite Bambi-feeling med annat språk, ny båt, nya vatten och okänd besättning. Men vi kom i hamn säkert tillslut!

Trevliga och gedigna engelsmän, Steve och Kevin.

Krabb sjö i motströmmen mellan Isle of Wight och fastlandet.

Classic Dream, en Dufour 36.

‘Night pilotage’ in mot Portsmouth.

Dip the eye. Artigaste sättet att lägga pålstek runt knap. Båda parter kan lossa utan att knyta upp steken. I Frankrike hade man nog kommit undan med att lossa steken. Hade man å andra sidan haft en splitsad ögla är ju dippen överlägsen.

Ankring i Newtown Creek.

Full aktivitet i Cowes.

Marin- och underrättelseofficern Mike var tuff men rättvis.

Läslistan och -lustan har byggts på.

Cheers to The King & Queen.

Posted in Cruising | Tagged , | 1 Comment

Palma – Valletta | Bilder

img_7130.jpgMitt tredje seglingsäventyr med Talanta blev också det lugnaste. Ett högtrycksbetonat väderläge gav behagliga vindar på 3 till 9 sekundmeter vilket i sin tur inbjöd till umgänge, skojande, naturupplevelser och gott om sömn. En riktigt härlig transportsegling på 600 sjömil och drygt fyra dygn i Medelhavsvärme. Förutom jag och Micke Ryking var den finurlige Anders Bergmark med ombord. Han är expert på hållfasthet och förutom att rita och bygga båtar och master skrev han på 70-talet en avhandling om hållfasthet i människoryggen. Med den bakgrunden fanns det mycket kul att diskutera under vaktpassen.

Efter att ha rundat Mallorca satte vi kurs mot Sardiniens södra udde, 270 sjömil österut, vilken vi nästan sträckte upp till på en styrbordsbog. Sen blev det några slag runt Sardinien innan vi styrde vidare mot Siciliens västra spets, 180 sjömil österut. Fortfarande sträckbog men även en del stiltje som vi tog oss igenom per motor.

Väl i höjd med Sicilien vred vinden mot väst och vi kunde sätta ‘Grand spi’ och skära ner mot Afrika för att sedan gippa mot Malta 150 sjömil åt sydost. Precis innan det var dags att gippa österut mot Malta lyckades vi broacha och samtidigt få till timglaset “from hell”. När vi tillslut fick ner spinnakern påminde den om ett hårt rullat rullsegel, se bild nedan. Vinden hade ökat till 9 sekundmeter och efter gippen nöjde vi oss med ‘Petit spi’ för att kunna trolla ut timglaset i lugn och ro i hamn, så kan man göra när det inte är kappsegling. ‘Medium spi’ hade tyvärr skörats på transporten från Portugal så det blev en ‘safe ride’ till Malta samtidigt som vi fick chansen att gå i Mickes splitsskola.
Malta välkomnade oss med delfiner, soluppgång och en vacker silhuett.

Sammanfattningsvis var det ännu ett fantastiskt äventyr med Talanta. Problemet är bara att man aldrig kan få nog :). Än en gång ett stort tack till familj och alla barnvakter som ger mig möjligheten att komma ut på de stora haven. Även ett stort tack till Ryking Ocean Racing för alla upplevelser. Och grattis till utnämningen “årets havskappseglare“. Och klassvinsten i Middle Sea Race. Det går bra för Talanta!!!

En haj bland hermelinerna i Palmas gästhamn.

Nytt fall till den lilla spinnakern.

Vackert sällskap på väg ut från Palma.

Hajen tar i och känner sig redo för 600 nya distans.

En ständigt närvarande natur.

Utsikt från stickkojen där jag slog läger.

De relativt lätta vindarna gav tid till småfix.

Månuppgång rakt i öster.

Night mode.

Precis som vi skymtade Sardinien offentliggjordes att Micke blivit utsedd till årets havskappseglare hemma i Sverige. Fantastiskt kul och välförtjänt!

Fina klippor och nån slags landmärke på Sardinien.

Ryking Ocean Racings splitsskola.

Mer natur, fantastiskt stämningsfulla moln.

Jag får aldrig nog av att titta upp längs det svarta storseglet och de dubbla vindmätarna (en i reserv).

Då och då dök det upp en sköldpadda mitt ute i havet.

Härliga nattpass…

…med göttiga nattmackor.

Den här pråmen ville inte väja för segelbåt. Och Micke ville inte väja för pråm.

Efter pråmduellen kom vi nära en trålare som ropade upp oss på VHF:en för att säkra sin fångst.

193 kvadrat spinnaker från Gransegel.

Vi skymtade Malta i gryningen torsdag 20:e oktober.

Vacker entré.

193 kvadrat hårt rullat timglas.

Resterna efter Talantas berömda T-Punsch(Rom, lime och rörsocker).

Posted in Class40 | Tagged , , , | 8 Comments

Palma – Valletta | Pogo 40S2 Talanta

six16-1053Idag flyger jag ner till Palma för att mönstra på Mikael Rykings Class 40, Talanta. Han är ju för härlig och inspirerande Ryking, nu kör han ett till varv runt Nordatlanten, och det är grymt kul att få vara med på en liten, liten del av resan. Båten ska transportseglas från Palma till Valletta på Malta, ganska exakt 600 sjömil. Där är det sedan dags för Middle Sea Race, men då är jag tillbaks i Sverige igen.

Med ombord är jag, Micke och Anders Bergmark. Lite extra kul att Anders Bergmark designat segelbåten jag växt upp på, en 8 1/2. Nedan några länkar för den nyfikne. Jag tror tyvärr inte vi kommer synas så mycket på AISen, men det är värt ett försök. Då och då lär vi dyka upp. Bilder med korta rapporter kommer på Instagram. Stort tack till resten av teamet som är hemma och tar hand om vardagen.

palma-valettasix16-0523six16-2758

Posted in Class40 | Tagged , , , | Leave a comment