Nu står vår Dragonfly parkerad i Saltsjöbaden och transporten hem gick helt enligt plan. Den kritiska delen var de 33 milen från Vasa till Åbo. Efter åtta timmars koncentrerad körning stod vi lättade i färjekön.
Nästa utmaning är att sätta ihop båten samt att hitta en sjösättningsramp som är tillräckligt bred för att sjösätta de 6,05 metrarna.
Fabien, Anna och säljaren Kim.
Ombord på Viking Grace.
Alla var vi nöjda med att vara ombord på färjan.
På plats i Pålnäsviken.
GranPrix 2009, god sikt genom förseglet.
Förtöjd i Vasa
Imorrn kväll tar vi Viking Amorella till Åbo för att hämta vår nya båt, en Dragonfly 800 MK III. Båten är byggd 1989 men uppgraderades rejält av tidigare ägaren Björn Hägerman på Gransegel 2007. Björn sålde sedan båten vidare till Vasa där vi nu ska hämta henne. Anna och jag delar båten med vår gode vän Fabien Meyer. Vi kommer att använda henne både till cruising och kappsegling.
Det hade förstås varit kul att segla hem båten från Finland men tid och barnvakt medgav inte ett sådant upplägg. Dock känner vi oss säkra på att hemtransporten landvägen blir spännande även den. Om allt går som det ska rullar vi av Viking Grace på Stadsgårdskajen 06:30 på söndag för vidare transport till Saltsjöbadens båtklubb.
Vi hälsar FIN-148 varmt välkommen i teamet!
I höstas sålde jag min Pogo 6,50 Alizé II och idag var det dags att hjälpa nya ägaren masta på. Det är alltid speciellt att träffa ett ex som har träffat en ny kompis. Och efter 3000 sjömil tillsammans hann jag och Alizé lära känna varandra bra. Som tur var är nye ägaren, Mathias Nordin, en toppenkille så Alizé är i goda händer. Och jag önskar dem all lycka och välgång på de sju haven.
Efter en provtur med Curt Gelin publicerades nedanstående artikel i Bullandö News.
Den optimala shorthandedbåten för den som söker en mycket välskött, planande båt med stor segelyta, komplett utrustning och dokumenterad stryktålighet till havs. Båten levererades av C.N. Structures i Frankrike till den förste ägaren i december 2000. Hon är den 88:onde Pogo 6,50 av cirka 140 byggda. Pogo 6,50 eller Pogo 1, som den också kallas, är den Mini Transat 6,50 som byggts i flest exemplar och prototypen vann det stormiga Mini Transat 1995. Mini Transat är en solokappsegling över Atlanten.
Jag köpte båten i La Rochelle 2009 och hade henne på Atlantkusten tills jag seglade hem henne till Stockholm 2011. Vintern 2008/2009 förbereddes båten inför Mini Transat 2009 av den tidigare ägaren som är utbildad båtkonstruktör på Southamptons universitet för båtdesign. Hans dröm om Mini Transat blev inte verklighet den gången. Båten är därmed relativt lite kappseglad och i toppskick.
Båten är optimerad för att segla ensam men funkar lika bra för två. Den hydrauliska autopiloten med gyro och true wind option från NKE är världsledande bland soloseglare. Det är en fascinerande känsla att sitta med fjärrkontrollen på fördäck när båten planar fram i havssjö med stora spinnakern uppe. Det funkar bra tack vare de dubbla rodren, den starka styrarmen och möjligheten att ställa piloten på sann vind. Med två rejäla gelbatterier om 105 Ah och 90 watt solpanel blir det väldigt sällan brist på ström. Fjärrkontrollen till autopiloten gör också stor nytta inne i skärgården.
Båten ligger seglingsklar på Bullandö och en vinterplats är betald och kan ingå i köpet.
220.000 (mail: jesper.hoffstedt@gmail.com, mobil: 0709-948446)
Bilder:
Det togs många riktigt fina bilder under Harken Solo Challenge. Och tillslut dök det upp en på Alizé II också :). Fler bilder här.
Foto: Dan Sjunnesson
Jag kände mig väl förberedd inför racet med 250 seglade sjömil solo i år och båten ordentligt lättad, bottentvättad och med uppdaterade polarer och segelvalstabeller. Kryddan på moset var att jag hann stuva såväl motor som soppadunk centralt i båten. Riktigt taggad således.
Väderprognosen lovade 6-7 sekundmeter från väst vridande mot sydväst. Det innebar 13.2 sjömil halvvind, 12.4 sjömil kryss och 14.4 sjömil undanvind. Inte så dumt för en Pogo. Även om vinden tyvärr mojnade betänkligt när det väl drog ihop sig för undanvind.
Jag kom iväg fint cirka 10 sekunder efter utsatt tid med code 0 uppe och en sann vindvinkel på cirka 100 grader. Jag tog mig förbi Wasa 31Cr och höll BB10m bakom mig. Inför rundningen av Revenge var jag lite osäker på om det skulle bli för mycket power att fortsätta med code 0 till Alma. Därför hissade jag genuan inför rundningen för att vara beredd.
Jag kunde precis bära code 0 i 75-85 graders sann vind. Typisk g-kraftsegling à la Mini där man verkligen känner hur det rätande momentet jobbar. Loggen stod på 6.4-7 knop och jag höll fortfarande BB10m bakom mig även om han knappade in några 10-tal meter. Precis innan rundningen satte jag genuan och rullade in code 0.
Som vanligt blåser det alltid snäppet mer än man tror när man rundar upp för en kryss och det tog ett tag att få ner coden från däck och få ordning på trimmet. Dags att äta hade det blivit också. Vindmätaren visade stabilt 7-8 sekundmeter och sjön var kort och krabb. Jag hade fullt ställ med stor och genua. Aningen over powered men jag tänkte att det drog bra genom den skumpiga sjön. Jag höll 5.2-5.5 på loggen och kryssvinklarna var som vanligt stora. Runt 50 grader för att få hyfsat driv. BB10m försvann som en raket med 5 grader högre höjd och en halv till en knop bättre fart. Jag valde vänsterkanten ut till havs i hopp om att det skulle vrida mer mot sydväst och att det dessutom bör vara mer vänstervriden vind in mot kusten, som jag ville cacha in som lyft på väg in mot märket. Sjön var däremot värre på vänstern. Efter dryga fyra timmars kryss hade jag bara tre båtar bakom mig vid rundningen av Dämban. Tungt! Men nu var det dags för vår bog.
[youtube X1IrIbBWznE 600]
Upp med stora svarta och planingen var igång. Båten kändes lätt och snabb så jag firade av med ett filmklipp och en pastasallad. Medan jag, glad i hågen åt, hann det mojna till 4-5 sekundmeter och planingen var ett minne blott. Båtarna framför hade närmat sig en aning men utan planing var den fortsatta inhämtningen minimal. Vinden vred med, jag gippade och vinden ökade upp mot 6 m/s igen. Så här i efterhand borde jag nog ha skurit lite mer och gjort fler gippar. Framme vid Revengegrundet hade jag seglat ikapp och förbi Elan 333 och en av trimaranerna.
Tyvärr lyckades jag inte hålla Elanen ända in i mål på halvvindsbogen som bjöd på barber-haulad genua. Kanske hade jag kunnat bära code 0 men den låg halvbra rullad, blöt och lätt inslingrad i spinnakern, den stora svarta, i båtens ganska stökiga lilla ruff. Förmodligen hade det tagit mig halvvägs till Sandhamn att få upp seglet. Klockan 17:33 efter 8 timmar och 28 minuter passerade jag mållinjen. Nöjd med insatsen men förstås besviken över resultatet som blev 44 av 48 startande på stora banan.
Jag är väldigt nöjd med min insats och tycker jag höll bra fart i båten med mycket segel uppe hela tiden. Tyvärr kunde jag inte alls hänga med de andra båtarna på kryssen. Möjligen skulle jag valt högerkanten och kanske tagit ett rev i storen. Men jag är inte alls säker på att det hade gått bättre. Kanske borde jag struntat i att lätta båten och haft de hundra extra kilona i förpiken för att slå igenom sjön bättre. Förmodligen skulle jag även skurit mer på länsen när det mojnade men jag tror inte det hade gett så många placeringar i slutändan. Jag måste förstås träna mer och lära mig båten bättre. Timmar i båten är ju det som gäller. Och motståndet gick verkligen inte av för hackor.
Sjukt kul och välordnat var det verkligen. Ett stort tack till Jimmy Hellberg & Co som gjort detta möjligt. Räkna med mig även nästa år! Och slutligen ett stort grattis till Fredrik Wallenberg och Refanut som sopade hela stora banan.
Och till sist en liten filmsnutt där störst(Swan 65) möter minst(Pogo 6,50) på väg in i Sandhamn efter racet. Vilken härlig blandning båtar och vilken fin dag vi hade till havs.
[youtube ph-zogsh1VQ 600]
Direkt från Team Hoffstedt nedan. Länkar till extern rapportering här.
Lättad båt, svettig skeppare.
Imorrn lördag är det dags för årets riktiga kappseglingshöjdpunkt, Harken Solo Challenge. Jag och Alizé II startar mellan 07:30 och 10:00. Nedan finns länkar till mer info och förhoppningsvis ska det finnas både video och tracking live.
Tävlingen seglas med jaktstart vilket innebär att långsammare båtar startar tidigt och snabbare senare. Först i mål vinner. Om inte vädret/vinden skulle bli helt annan än prognos. Förhoppningsvis hinner jag kommentera lite i denna post under gång. Wish me good luck 🙂
En härlig lördagsseglats med Anna & teampappan, i finsmocken.
Foto: Anna Söderberg Ziesnitz
Powered by WordPress