I höstas sålde jag min Pogo 6,50 Alizé II och idag var det dags att hjälpa nya ägaren masta på. Det är alltid speciellt att träffa ett ex som har träffat en ny kompis. Och efter 3000 sjömil tillsammans hann jag och Alizé lära känna varandra bra. Som tur var är nye ägaren, Mathias Nordin, en toppenkille så Alizé är i goda händer. Och jag önskar dem all lycka och välgång på de sju haven.
Den optimala shorthandedbåten för den som söker en mycket välskött, planande båt med stor segelyta, komplett utrustning och dokumenterad stryktålighet till havs. Båten levererades av C.N. Structures i Frankrike till den förste ägaren i december 2000. Hon är den 88:onde Pogo 6,50 av cirka 140 byggda. Pogo 6,50 eller Pogo 1, som den också kallas, är den Mini Transat 6,50 som byggts i flest exemplar och prototypen vann det stormiga Mini Transat 1995. Mini Transat är en solokappsegling över Atlanten.
Jag köpte båten i La Rochelle 2009 och hade henne på Atlantkusten tills jag seglade hem henne till Stockholm 2011. Vintern 2008/2009 förbereddes båten inför Mini Transat 2009 av den tidigare ägaren som är utbildad båtkonstruktör på Southamptons universitet för båtdesign. Hans dröm om Mini Transat blev inte verklighet den gången. Båten är därmed relativt lite kappseglad och i toppskick.
Båten är optimerad för att segla ensam men funkar lika bra för två. Den hydrauliska autopiloten med gyro och true wind option från NKE är världsledande bland soloseglare. Det är en fascinerande känsla att sitta med fjärrkontrollen på fördäck när båten planar fram i havssjö med stora spinnakern uppe. Det funkar bra tack vare de dubbla rodren, den starka styrarmen och möjligheten att ställa piloten på sann vind. Med två rejäla gelbatterier om 105 Ah och 90 watt solpanel blir det väldigt sällan brist på ström. Fjärrkontrollen till autopiloten gör också stor nytta inne i skärgården.
Båten ligger seglingsklar på Bullandö och en vinterplats är betald och kan ingå i köpet.
220.000 (mail: jesper.hoffstedt@gmail.com, mobil: 0709-948446)
Bilder:
Fransmännen älskar ju att kappsegla solo i vindens riktning med båtar som endast begränsas av en box som stimulerar nytänkande och experiment med få regelbegränsningar. Classe Mini är instegsklassen som blivit mer och mer professionell men från början var tänkt för att den “vanliga medborgaren/äventyraren” skulle ha råd att testa sina vingar solo till havs. Huvudattraktionen har sedan 1977 varit tävlingen Mini Transat som seglas solo över Atlanten.
Classe Mini består av två klasser/boxar kallade serie och proto. Den mest experimentella är proto som tillåter kolfiber, svängköl och vattenballast. Serieboxen är lite mer modest för att hålla nere kostnaderna och båtarna måste vara varvsbyggda i minst tio exemplar. Serieboxen är 6,50 lång, 1,60 djup, 11,00 meter över havet och en genomsnittlig fribordhöjd på 0,8 meter. Protoboxen är lika lång men 2,00 djup, 12,00 meter över havet och genomsnittliga fribord om 0,75 meter. Utöver detta tillkommer förstås en hel del säkerhetsföreskrifter bland annat gällande rätande moment, överbyggnadsvolym, flytmaterial, crash box och nödutgång.
Totalt finns det knappt 1000 byggda Minis och det finns detaljerad statistik om varje båt på Histoire des Halfs. 2012 finns det 11 godkända designer av seriebåtar där Pogo 1(6,50) är den som byggts i flest exemplar, drygt 120 stycken. I Sverige finns det vad jag känner till nio Minis varav 6 serie och 3 proto.
Pogon ritades 1995 av Pierre Rolland och byggdes av varvet C.N. Structures i Bretagne. Skrovet utgick från proton Amnesty International (#132) som vann det stormiga Mini Transat 1993 med Thierry Dubois ombord. Pogon är kraftigare dimensionerad en de andra seriebåtarna med rejäla tvärgående skott och mer glasfiber i skrovet. Detta gör henne stryktålig och en Pogo vill alltid ha mer segel. Det är besättningen som sätter gränsen. Under Mini Transat 1999 snurrade en Pogo 360 grader 4 gånger utan att tappa riggen. I Sverige finns det fyra stycken Pogo 1:
Mer information om Pogo 1 finns på pogo650.com.
Pogon är helt underbar att segla. Hon känns lätt med många hästkrafter och väldigt styv. Minis är byggda för havet och inte skärgården. Då de är optimerade för att segla så snabbt som möjligt över Atlanten, inom boxen, kan det bli väldigt mycket att stå i inomskärs. Storbommen går precis över vinschen på rufftaket och ända bak till akterspegeln. Spinnakern ligger några decimeter över vattenytan och det blir mycket tamp i den breda men korta sittbrunnen. Det är kanske ingen riktig day cruiser men sjukt kul segling! Det bästa är 10 sekundmeter snett bakifrån och lite havssjö att surfa i. Då är det som att skära smör i en stekpanna och det är ingenting mer än bettet i rodren som tyder på att båten är i vattnet. Det känns som att flyga eller åka den finaste pudersnö.
Foto: Alain Pointet
Efter en regnig inledning sprack himlen upp över Mälaren och bjöd på ett magiskt ljus. Tack till Teampappan och Anna för hjälpen. På söndag är det upptagning.
Foto: Pierrick Garenne/GPO
Ulf Brändström gick imål på första etappmålet i Madeira imorse. 26:a av 45 startande i serieklassen är grymt bra i den tuffa konkurrensen. Stort grattis Ulf! Nästa etapp går till Brasilien och startar om cirka en vecka.
Klockan 17:07 idag gav de sig iväg. 84a minis med kursen på Brasilien. Ulf Brändström såg väldigt avspänd men ändå taggad ut. Och båten verkar vara i ypperlig form. Stort lycka till nu Ulf! Vi följer dig från Sverige via Mini Transatsajten och deras tracker.
Sedan hemseglingen har jag cruisinganpassat Alizé II en aning med förpiksdynor, stävstege, stävfender, bergskilar, bruceankare och grill. Och visst funkar hon även i skärgården! Men så klart märks det att hon är gjord för längre etapper till havs. Det är mycket segel, tampar och utrustning på liten yta. Som Niclas bror uttryckte det: “Hon är gjord för att hissa storen i Frankrike och ta ner den några veckor senare i Brasilien.”. Så det gäller att packa bra och hålla ordning på grejerna. Men när man väl krattat i sittbrunn och fått upp seglen finns det gott om plats att njuta ombord. En annan kul grej är att hon bara är dubbelt så lång(nästan) som bred och dessutom väldigt lätt. Det gör det lite speciellt vid tilläggning. Hon rör sig som om hon vill ut och segla och det gör förstås en enorm skillnad vilken sida man sätter ankartampen på. Lite bilder nedan.
Stävstege och dito fender in action. Det är lätt hänt att slå hakan i berget när stäven är spikrak.
Förtöjda på mammas favoritplats i Korshamnsviken, bredvid trädet.
Rosé på Idskären nära Själbottna.
Lite trångt men mysigt.
En inblick i förpiken.
Anna i sin rymddräkt.
Idag finns det fyra stycken Pogo 650 i Sverige. Nummer 300 och 366 i Stockholm, 401 i Göteborg och 261 i Motala. För att samla information och kunskap om båten har jag och Niclas på 401 dragit igång Pogo650.com. Här hittar ni bland annat manualer, artiklar, foton och en lista över samtliga byggda båtar.
Vi tycker att båten lämpar sig ypperligt för svenska farvatten och det finns mer än 120 båtar som bara väntar på att hämtas upp till Sverige.
Nåt av det finaste man kan få som båtägare är en film av den egna båten när man själv seglar den. En sådan film har jag fått av Krister Gustafsson på Bandito. Den är tagen när han mötte upp oss i Kalmarsund förra veckan. Kolla gärna in den på Vättern Shorthanded Sailing.
Vid 18-tiden i lördags kväll fick vi syn på Landsort. Den södra utposten av Stockholms skärgård. Vid 08:20 på söndagsmorgonen förtöjde vi i hemmahamnen på Fågelbro. Det var en fantastisk känsla att komma in i sjölä i Stockholms skärgård tidigt på söndagsmorgonen(bilden till höger). Ett stort tack till Alizé II, mina gastar och alla supportrar på hemmaplan. Utan er hade det aldrig varit möjligt! En mer utförlig sammanfattning av seglingen kommer när jag smält intrycken lite mer. Så länge finns det ett urval bilder nedan. Den seglade sträckan hittar ni här.
Medström och fin segling mellan Frankrike och kanalöarna.
Niclas Domack var med på 975 av de 1550 sjömilen.
En stolt skeppare.
Den tångruskan var skön att få bort från rodren.
Den stora svarta tog oss snabbt genom Engelska kanalen.
Ett av alla lastfartyg.
Bottenrevad stor på väg in mot Oostende i Holland.
Utanför Holland skulle vi hållit oss utanför 10-meterskurvan för mindre sjö.
Förtöjda i Vlissingen. Smalt inlopp i hamnen, hård vind, hög sjö och fel tank inkopplad till snurran gjorde inseglingen lite hisnande.
Vi var sällan största båten i hamnen. Holländarn på styrbordssidan var hygglig och gav oss några av sina gamla sjökort.
Mycket tampar efter att vi under en etapp provat sex olika försegel.
Bland annat den symmetriska spinnakern på 72 kvadrat som visade sig vara prydd med svenska färger.
En stilla kväll utanför Holland.
När det var riktig fest klippte kocken upp öppningen lite extra på matpåsen.
Fortsatt stilla kväll utanför Holland.
Tampen runt armen var bra när man ville ha snabb uppmärksamhet från sittbrunn.
Soluppgång över Skåne.
Soluppgång i Hanöbukten.
Här seglar vi snabbare än vinden.
Dimma på väg in mot Västervik.
Vacker och blåsig morgon i Stockholms skärgård.
Väldigt nöjd och lite trött.
Powered by WordPress
