Foto Claes Redin

Här kommer lite bilder och en film från Poly Skagen Race som jag seglade med Niclas Domack ombord på hans Pogo 6,50, Balans, förra helgen. Vi startade i Långedrag på fredag morgon och var framme i Skagen vid elvatiden på fredag kväll. Under lördagen hann vi med ett besök vid Grenen där Kattegatt, Skagerack och Nordsjön möts. Otroligt vackert och känt för sitt magiska ljus. På söndagen startade vi 10:30 från Skagen i dryga tolv sekundmeter för att precis sträcka över till Stora Oset fyr på Svenska sidan. Alltid lika kul och gästvänligt att segla på Västkusten! Stort tack till arrangerande SS Fram.

Resultatet då? Jo, vi fick pris för att vi var en av de sista som bröt på fredagen när vinden försvann helt samtidigt med mörkrets intåg. På söndagen kom vi 3:a av fem startande i shorthandedklassen. Och så hade vi kul, träffade många trevliga seglare och lärde oss ännu mer om segling och Pogo 6,50.

Claes Redin och Lotta ombord på deras First Class 10.

Luffe 4004 tågade om oss i lovart…

…och lite senare en Sun Odyssey 43. Fast de gick i lä. Tackar!

Kattegatt.

Skagenröra beställd.

Balans och Milo.

Klassiskt Grenen.

Skepparen gjorde sig bra i Skagenljuset.

Ett extra stort tack till Niclas som bjöd in mig.

Det här kommer bli riktigt kul att följa. Många bra team på startlinjen. Nedan några av mina favoriter i fallande ordning. Fyll gärna på.

• Virbac-Pabrec 3 – Loïck Peyron & Jean Pierre Dick
  Titelförsvarande Jean-Pierre Dick seglar tillsammans med seglarlegenden Loïck Peyron i en nybyggd båt som de dessutom hunnit segla hem från Nya Zeeland. Peyron har kappseglat över Atlanten 42 gånger varav 18 solo. Han började med Mini Transat 79 och sedan dess har det blivit många segrar. Tillsammans med just Jean-Pierre Dick i en IMOCA 60 vann han t ex Transat Jacques Vabre 2005.
  .
  .
• Foncia – Michel Desjoyeaux & Francois Gabart
  Michel “Le Professeur” Desjoyeaux hamnade ju på fel sida om “The Azores High” i senaste Route du Rhum och fick inte riktigt visa vad hans nya innovativa Foncia gick för. Nu seglar han tillsammans med en ung lovande fransman. Desjoyeaux själv är ju en av de absolut största med bland annat två segrar i Vendée Globe 2000/01 och 2008/09. Han vann även det längsta av de två benen i Mini Transat 1991.
  .
  .
• Président – Jean Le Cam & Bruno Garcia
  En fransk-spansk duo där Jean Le Cam är den mest erfarne. Le Cam är en av tre som har tre segrar i La Solitaire du Figaro och kom två i Vendée Globe 2004/05. I senaste Vendée Globe blev han räddad av Vincent Riou utanför Cap horn efter att hans båt tappat bulben och kappsejsat. Garcia är läkare till vardags och har tagit tjänstledigt sex månader. Han är en av två amatörer i tävlingen. Garcia har tidigare seglat Solitaire du Figaro tre gånger, det var då han kom i kontakt med Le Cam. Garcia kom även femma i Mini Transat 2003. Le Cam och Garcia seglar Mike Golding’s tidigare Ecover 3, byggd 2007.
  .
• Hugo Boss – Alex Thomson & Andy Meiklejohn
  Alex Thomson är engelsmannen som är känd för att driva sina båtar stenhårt. Han har dygnsrekorded i IMOCA 60 på 501 sjömil på ett dygn. En snittfart på 20,9 knop. Thomson kom tvåa i Barcelona World Race 2007/08 och är revanschsugen. Inte bara efter andraplatsen utan även efter att ha brutit Vendée Globe 2004(tekniska problem) och 2008(tappad köl, räddad av landsmannen Mike Golding) samt Velux 5 Oceans 2006(kollision med fiskebåt).  Ombord finns också den mycket erfarne Nya Zeeländaren Andy Meiklejohn som bland annat seglade Volvo Ocean Race 2004/05. Båten är ritad av argentinaren Juan Kouyoumdjian och byggd i Nya Zeeland 2007. Tack vare en så kallad “grand father-clause” har den högre rigg och större segelyta än de nyare båtarna. Dock väger båten betydligt mer(10 ton) än nyare båtar som Foncia(7.8 ton) och Virbac-Paprec 3(7.5 ton). Thomson och Meiklejohn har redan seglat 12.000 sjömil tillsammans i båten och lär inte spara på krutet. Om de lyckas hålla ihop båten blir de nog farliga, båda i totalen och för ett nytt 24-timmarsrekord. Gustav Morin från hamnen.se hängde nyligen med på en provtur och fick en del riktigt fina filmsekvenser i HD.
  .
  
  .
• Gaes Centros Auditivos- Dee Caffari & Anna Corbella
  En erfaren spansk-brittisk tjejduo som blir första båt i Barcelona World Race med helt kvinnlig besättning. Dee Caffari kom sexa i Vendée Globe 2008/09 och Anna Corbella kom 15:e av 36 startande i Mini Transats protoklass 2009.  Corbella har även en handfull förstaplatser i spanska mästerskapen i 420 och 470. Båten är ritat av Owen Clark och byggdes 2007 i Nya Zeeland.
  .
  .
• We Are Water – Jaume Mumbrú & Cali Sanmarti
  Mumbrú & Sanmarti seglar för miljöorganisationen We Are Water och har båda ett förflutet inom Classe Mini. Mumbrú är advokat till vardags och den andre amatören i tävlingen. Båten är ritat av Pierre Rolland, samme konstruktör som ritat Mini-båtarna Pogo 650 och D2, och sjösattes år 2000.
  .
  .
  .
• Mirabaud – Dominique Wavre & Michèle Paret
  Schweizaren Dominique Wavre har kappseglat jorden runt sju gånger. Det är flest av alla i startfältet. Wavre seglade bland annat på svenska Intrum Justitia i Volvo Ocean Race 1993/94. Han seglar tillsammans med sin fru Michèle Paret som bland annat var med på Maiden under Whitbread Round the World Race 1989/90. Båten är en Owen Clarke Design från 2007 som hottades upp i La Rochelle i somras. Wavre och Paret seglade samma båt i Barcelona World Race 2007/08 och kom då trea.

Källa: Barcelona World Race.

Mer läsning på skandinaviska språk finns även på Blur,  Seilas och Segel & Paddel.

Ovan Ruyants “nästan otillåtet råa Tyker 40 Evolution” i Lorient i somras. Mer information och bilder på båten hittar ni här och här. Nästa mål för Ruyant borde vara Vendée Globe 2012. Solokappseglingen jorden runt, non-stop. Innan starten i Route du Rhum sa han att han kunde tänka sig att delta om han fick tillräckligt bra sponsorer. Chanserna till detta borde ha ökat avsevärt efter segern i Route du Rhum. Foton: Niclas Domack.

Kolla in reportaget nedan för att få en känsla för båtarna. Spola fram två minuter om ni blir rastlösa av intervjun med en virtuell storseglare.

Det är egentligen helt magiskt att de seglar de här stora monstren ensamma. 87 båtar och lika många skeppare finns på startlinjen i följande klasser; IMOCA 60(9st), Classe 40(46st), Classe Multi 50(12st), Catégorie Ultime(9st), Catégorie Rhum(11st). Mer information på engelska hittar ni på Route du Rhum La Banque Postale.

Det finns många nya och gamla hjältar att följa. Någon som har tips på seglare man bör hålla ett extra öga på?

Franck Cammas tog hem segern ombord på sin trimaran Groupama. Kampen i IMOCA 60 och Classe 40 pågår fortfarande. Se reportage nedan.

Starten
Vi kom iväg helt okej i mitten av fältet. Med lite mer startträning tillsammans kunde vi varit mer aggresiva. Mittläget gav oss något störd vind på halvvinden ut mot Grässkärs fyr. De båtar som hade Code 0 drog ifrån en aning men fältet var fortfarande väldigt samlat.

Grässkärs fyr – Landsorts angöring
Vid Grässkärs fyr hissade vi vår stora gennaker. Att styra direkt på rhumbline blev för platt och jag tror vi seglade något mellanting mellan vår optimala skärning med gennakern och spinnakerbåtarnas kurs som bar mer direkt mot märket. Här halkade vi efter tätbåtarna i klassen. Rundningen av Landsorts angöring gjordes under nattens mörkaste timme och vi missbedömde avstånd och vinklar en aning varför vi fick göra några extra gippar med dålig vinkel på väg mot märket. Det kändes inte jättesnabbt och här skulle vi litat mer blint på navigationsinstrument än vår egen uppfattning om hur långt det var klart till den blinkande bojen.

Landsorts angöring – Visby
De cirka 70 distansen mot Visby blev en lång halvvindsbog för styrbords halsar. Den lilla reacher-gennakern åkte upp och ner några gånger men i stort var det genua och barber-haul som gällde. SailPlanner rekommenderade en överbåge söderöver för att slippa slå på slutet. Vi höll oss dock i stort sett till rhumbline vilket kändes rätt då vi misstänkte att SailPlanners förslag byggde på en ganska osäker prognos om ett vindskifte. SMHI pratade mest om lätta växlande vindar medan SailPlanner förutspådde ett motursvrid. Fem sjömil från Visby hamnade vi i bleke och låg och guppade en dryg timme medan många av våra klasskompisar låg förtöjda inne i Visby hamn. Det var inte mycket att göra åt. Kanske hade även de råkar ut för bleke. Vi höll humör och sockernivå uppe och tog oss in till Visby på bästa möjliga sätt.

Pitstop Visby
Den första etappen blev resultatmässigt vår sämsta. Vi seglade in som 71:a av 96 i totalen och 11:a av 16 i klassen. I Visby blev det ärtsoppa, snack med båtgrannarna, uppstädning i båten, väderuppdatering och två timmars välbehövlig sömn.

Visby – Västerviks angöring
Här hade vi mer vind i starten än toppbåtarna i klassen som startade en dryg timme före oss. Babords halsar, TWA 70-110, hela vägen till Västerviks angöring. Vi styrde rakt på märket hela vägen ner och växlade mellan stora och lilla gennakern beroende på vinkeln. Här plockade vi minst en halvtimme på toppbåtarna i klassen. Väl nere vid Västerviks angöring var det återigen dags för gipprundning under nattens mörkaste timme. Vi försökte men lyckades inte riktigt undvika misstaget från rundningen vid Landsorts angöring. Denna gång var det dock svårare då vinden vred och avtog ganska radikalt. Tror inte vi tappade så mycket denna gång.

Västerviks angöring – Ölands norra
Direkt efter rundningen låg vi och guppade i bleke och försökte söka oss ut till havs. Efter cirka en timme fyllde vinden på och vi fick en fin styrbordsbog upp till Ölands norra. TWA cirka 60 grader.

Ölands norra – Blå jungfrun
Kryss i strålande solsken och fyra sekundmeter upp till Blå jungfrun. Vi höll jämna steg med Max Matthiessen 2, Elan 310, och lyckades rycka lite från J/105 Enjoy. Vi försökte undvika motvrid för styrbords halsar nära Blå jungfrun när vinden följer med utmed ostsidan på Blå jungfrun och jag tror vi fick viss utdelning för det.

Blå jungfrun – Oskarshamn
Bekväm halvvind in till andra pitstoppet. Här var vi lite sena med att sätta lilla gennakern så J/105:an Enjoy gled om oss igen. När vi väl fått upp gennakern plockade vi en hel del på båtarna framför och ett gäng på tio båtar gick imål väldigt nära varandra. Kul inför sista benets start!

Pitstop Oskarshamn
Efter andra etappen hade vi seglat upp oss till 60:e plats i totalen men låg fortfarande 11:a i klassen. I Oskarshamn köpte vi Chorizo och fick nästan tre timmars sömn.

Oskarshamn – Blå jungfrun
Prognosen inför hemresan lovade syd till sydväst 7-11 sekundmeter och det blev en ganska skumpig halvvind ut till Blå jungfrun.

Blå jungfrun – Gustav Dalén
Det kändes som att vinden mojnade efter Blå jungfrun men förmodligen var det bara att vi föll av. Stora gennakern upp och en kurs för styrbords halsar precis norr om Ölands norra spets. Vi gippade till babord strax innan Ölands norra och seglade flera timmar inom två hundra meter från Max Matthiessen 2, Elan 310. Strax innan Västerviks angöring gippade vi till styrbord. Ut till havs. Vinden var sydlig och till natten lovades vrid till sydväst och ökande så vi gippade för att senare kunna gippa tillbaka till babord med bättre skärning. Dessutom såg det ut att blåsa mindre inne vid land. Vid midnatt gippade vi tillbaks till babord och vinden började öka uppåt stadiga 20 knop med byar upp till 26. Härliga surfar och skönt driv i båten. Vid halv tre på morgonen blev vi upphunna av ett regnväder med kraftiga byar. Vi luftade ur storen nästan helt och flög fram med stora gennakern.

Efter ett för snabbt rorsmansbyte, mörker, regn och trötthet broachade vi ganska kraftigt. Efter några försök kom vi upp igen men hade då gennakern några varv runt förstaget. Efter mycket kämpande fick vi ner seglet men var fysiskt utmattade och väntade en halvtimme innan vi bestämde oss för ett försök med lilla gennakern. Just då vred vinden mer mot väst än utlovat och det blev för brant att sätta.

Gustav Dalén – Oxelösund
Efter rundningen av Gustav Dalén var det bara att lova upp och tugga på de sista sjömilen in till slutmålet i Oxelösund. Det blev ett tiotal slag och en härlig känsla av att snart vara framme infann sig.

Målgång
Vi fortsatte trenden att segla upp oss och avslutade på en 51:a plats av 96 startande i totalen och 10:a av 16 i klassen. Bara 15 sekunder efter 9:an Mia-T, en First 36.7.

Sömn
Förutom sovpassen i samband med pitstoppen försökte vi sova regelbundet under seglingen. När trim, strategi och taktik kändes under kontroll gick en av oss och la sig. Vi ställde klockan på två timmar och skiftade därefter förutsatt att trim, strategi och taktik fortfarande var i ordning. Så fort det behövdes väckte vi den andra personen för att hela tiden hålla maximal fart i båten. I shorthanded tycker jag det funkar väldigt bra att ta två timmar från och med att man ligger i kojen istället för att ha fasta tider för skiften. På så vis behöver man inte stressa i kojs för att hinna sova så mycket som möjligt på sin frivakt. Istället kan man i lugn och ro lägga tid på matlagning, städning i båten och routing. För att sedan sova.

När vi pratade med andra besättningar i bastun efteråt verkade det som att vi sovit mer än de flesta. Kanske seglade vi sämre när vi bara vara en man på däck. Å andra sidan var vi förmodligen piggare. Dessutom använde vi autopiloten ganska flitigt så den som seglade hade tid för trim och navigering.

Mat
Vi hade förberett med ett antal matiga pastasallader och en rejäl låda med proteinkakor, mineralersättning(sugtabletter) och hasselnötter. Vi hade även förbeställt ett antal frusna matlådor. Mot sjösjuka hade vi också med oss pepparkakor och ingefära. För att undvika uttorkning och ständiga toalettbesök blandade vi resorb i några av våra vattenflaskor. Jag som brukar sluka vatten och kissa lika mycket upplevde att detta fungerade väldigt bra.

Kläder
Vi viktoptimerade inte på klädfronten och jag hade med mig dubbla seglarställ och trippla underställ. Allt användes inte men hade det varit hårdare väder hade det varit skönt att byta underställ i pitstoppen. Nätterna var riktigt riktigt kalla och jag hade stor nytta av min Ursuit-torrdräkt. Ett helt suveränt plagg som jag upplevde andades bättre än allt annat jag testat. Det är en stor trygghet att vara helt tät kring fötter, hals och armleder. Särskilt under shorthanded. På nätterna hade jag ett ylleunderställ underst. Sedan en X-Tex Finnfill Light och ytterst själva torrdräkten. Jag höll mig varm!

Lärdomar

• Använd instrumenten mer än känslan vid rundningar i mörker.
• Var noggrannare med gedigen överlämning till nästa rorsman i hårdare undanvind och mörker.
• Krana mer i backstagen i lätt kryss på platt vatten. Detta lärde vi oss först under Westervik Shorthanded Race.
• Resorb i vattenflaskan funkar fint.
• Varma kläder, bra mat, sömn och aktiv segling gör seglingen roligare.

Startgrupp 2, söndag.

Dehler 34SV med Per Lundquist och Ulf Tjernberg.

Jonas Claesson seglade sin Humpreys 30 tillsammans med sonen Nils som även fick pris för mest lovande seglare.

Bo Magnusson och Peter Linnel i hottad Maxi 77:a.

Mikael Adlers var tillslut den enda som körde helt solo i sin A-cat.

Krister Gustafsson och jag själv ombord på Bandito innan lördagens start. Bildtack till Erik Barkefors på Segel och paddel.

Sandor Moldovan och Lasse Wahlström ombord på Shark 24:an Eländet.

Tre minuter kvar till första start på söndagen. Större delen av flottan kommer dånande till vänster ur bild.

Kvällsförtöjning på WSS klubbholme Skansholmen.

Magnus Stålgren och Krister Gustafsson garvar gott när Sandor Moldovan berättar historien bakom namnet på hans båt, Eländet.

Ett enormt tack till Per Larsson och Johan Stolpe som ombord på sin BB 10m räddade oss från att gå på 1.4:an ovan i 7 knop. Det gröna spåret är vår seglade rutt och det var jag som navigerade. Uppenbarligen helt slut efter ett tiotal täta slag och många liter vattenballastpumpande. Vi girade nog cirka en båtlängd från grundet. Vilken lättnad!

Ni hittar fler bilder hos Segel och paddel.

I diagrammet ovan visas Banditos snittfart i knop(COG) med fyraminuters intervaller. Som en del andra råkade vi ut för “den stora broachen” runt tvåtiden på lördagens morgon. Precis innan snittade vi 11 knop under fyra minuter. Men ett för snabbt rorsmansbyte, mörker, regn och trötthet gjorde att vi broachade ganska kraftigt. Efter några försök kom vi upp igen men hade då gennakern några varv runt förstaget. Efter mycket kämpande fick vi ner seglet men var fysiskt utmattade och väntade en halvtimme innan vi bestämde oss för ett försök med lilla gennakern. Just då vred vinden mer mot väst och det blev för brant att sätta. Det kändes faktiskt rätt skönt .

På kartan ovan ser vi Banditos seglade sträcka. På väg upp mot Landsorts angöring kan man kanske ana att vi skar för lite med gennakern på den långa styrbordsbogen. Som ovan gennakerseglare är det mentalt jobbigt att gå högt när spinnakerbåtarna styr mot märket. Till nästa år ska vi ha bättre kalibrerade instrument och ett uppdaterat polardiagram anpassat för gennaker. Som stöd till det mentala. Desto roligare syns det också ganska väl hur bra vi tajmade medursvridet på länsen på sista benet upp mot Oxelösund. Gippen ut till havs vid Västervik blev bra då ett antal båtar råkade ut för bleke inne vid land. När vi sedan gippade tillbaks till babord igen kom medursvridet smygande.

En större version av kartan hittar ni här. Om det är någon som har motsvarande data tillgängligt får ni gärna maila mig så ska jag försöka sammanställa en jämförelse.